Semestern 1993 fick jag väldiga magsmärtor när vi vistades i sommarstugan. Min hustru körde in mig till sjukhuset i Halmstad vid fyratiden på morgonen. Undersökningen med prover och röntgen gav ingen förklaring till mina smärtor som släppte under förmiddagen och jag återvände till sommarstugan. Läkaren sände dock en remiss till Värnamo sjukhus för noggrannare uppföljning. Under augusti månad genomgick jag en ny undersökning i Värnamo med samma resultat som i Halmstad. Man fann inga fel. Jag har senare konstaterat att jag troligen haft känning av njursten. Den dag som jag blev sjuk i Halmstad hade jag bjudits på middag med som jag trodde var äppelpaj till dessert, men senare fått veta att den även innehöll rabarber. Jag hade vid två tidigare tillfällen drabbats av njurstensanfall och då kunnat konstatera att jag ätit rabarber. Så åter till undersökningen. Läkaren kollade rutinmäsigt prostatan. Han kände en knuta och skrev en remiss till urologen. Jag har själv aldrig haft några bekymmer att behöva gå upp på nätterna eller andra problem. På urologavdelningen genomgick jag sedvanliga undersökningar. Mitt PSA låg på 4,4 ng/ml. Det konstaterades att jag hade två knölar i prostatan. Vävnadsprov visade på elakartad cancer. Skelettröntgen visade ingen spridning utanför prostatan.

Det blev nu remiss till Länssjukhuset Ryhov i Jönköping. Dit kom jag i början av november. Efter nya undersökningar och provtagningar beslutades vid en genomgång den 15 november 1993 om radikal operation av min prostata. Denna gjordes den 4 januari 1994. Kvällen före operationen kom Knud Pedersen, som var min läkare i Jönköping, in och frågade om de fick videofilma operationen. Filmen skulle användas i undervisningen vid universiteten. Några månader efter operationen fick jag låna en kopia av videofilmen av Knud Pedersen. Jag såg videon tillsammans med min dotter och svärson. De arbetar båda inom sjukvården och kunde förklara de medicinska termerna som användes under operationen. Jag blödde kraftigt och fick 2½ liter nytt blod. Jag blev oerhört imponerad av vad jag fick se. Det var med stor precision man delade urinröret och avlägsnade prostatan och i mitt fall även sädesledaren för att sy ihop urinröret igen. Jag hade blivit förvarnad om riskerna med biverkningar i form av impotens och inkontinens. Efter det jag sett filmen har det varit lättare att acceptera att jag tillhör dem som blivit impotenta. Jag hade även stora bekymmer med inkontinens. Information och hjälp med träningen att hålla tätt var dålig. Jag fick en broschyr och en kassett att träna efter. Jag var i kontakt med såväl läkare, sköterksa och sjukgymnast med dåligt resultat. Jag gav dock aldrig upp utan fortsatte träna knipning etc. Lösningen kom när jag på grund av ett ryggskott träffade en sjukgymnast som även tog itu med mina hålla tätt bekymmer. Hon påpekade bland annat att jag andades fel. Jag skulle andas med magen. Att jag andades fel var troligen sviter från min astma. Sjukgymnasten uppmuntrade och stöttade mig. Jag skulle träna knipning vid alla tänkbara tillfällen. När jag satt framför TV, i bilen, läste tidning, talade i telefon, var ute och promenerade etc. Det gav resultat. Jag kunde efter några veckor sluta med blöjor. Detta var nästan ett år efter min operation, varav av de tre senaste månaderna för sjukgymnasten. Vid mitt återbesök hos Knud Pedersen på Ryhov i Jönköping informerade jag honom om den förbättring som inträtt med mina inkontinensproblem. Han frågade mig vilken sjukgymnast som jag anlitat. Några dagar senare berättade min sjukgymnast att hon erhållit ett brev från Knud Pedersen, där han tackade henne för den insats hon hade gjort för min rehabilitering. Under hennes mer än tio år som sjukgymnast hade hon aldrig erhållit något liknande. Idag tar jag eventuellt ett adamslöv om jag ska ut och promenera en längre sträcka. Jag har nämligen problem när jag är ute och promenerar och behöver tömma blåsan. Jag behöver då vänta några minuter innan jag fortsätter. Det vill annars småskvätta hela tiden. Det känns som det behöver vara lite urin i blåsan annars rinner det ur urinröret.

Mina årliga kontroller av PSA verkade mycket bra under en lång tid. De första åren ej mätbara. Från 1997 steg det sakta från 0,3 till 0,55 år 2000. År 2001 uppmättes 0,82 och år 2002 hade det stigit till 0,95 för att i juni 2003 hoppa upp till 1,7 ng/ml. Nu började jag bli orolig. Jag hade redan under 1996 blivit medlem i ProLiv i Göteborg. Jag var antagligen en av de första medlemmarna i Jönköpings län för 1997 gjorde Jönköpings läns informationstidning LandstingsNYTT en intervju med mig för en artikel om Prostatacancer och ProLiv. Jag började gå igenom de gamla tidskrifterna. Det fanns bland annat någon artikel om kosten. Jag köpte även Lars Göran Pärletuns bok "Ditt PSA är för högt". Detta gav mig impuls till att ändra kosten. Jag gick ej så långt som att bli vegetarian. När jag i december 2003 tog nytt PSA-prov kunde jag glädjande nog konstatera att mitt PSA-värde låg kvar på 1,7 ng/ml. Det har nu gått ytterligare ett halvår och jag har nyligen varit och tagit nytt PSA-prov. Det ligger kvar på 1,7 ng/ml. Jag tror att denna stablilisering av mitt PSA-värde har med min kostomläggning att göra. Jag kan ej finna någon annan förklaring. Kostomläggningen består i att jag följer råden i Lars Görans bok. Jag har dock ej blivit vegetarian och jag kan ej heller vara utan kaffet. Fruktdrink och sojamjölk tager jag någon gång men dricker mer tomatjuice med olivolja.

En positiv sak är det urologteam man sedan något år upprättat i Värnamo. Jag får alltid träffa samma sjuksköterska och vid behov även min läkare.

Mitt PSA steg i november 2004 till 1,9. Jag var medveten om att jag hade slarvat med kosten. Jag skärpte till mig lite och följde kostråden lite noggrannare och vid kontroll i slutet av maj 2005 låg mitt PSA värde kvar på 1,9.

En annan positiv sak är att jag sedan hösten 2004 håller tätt. Jag använder numera aldrig något skydd inte ens när jag är ute och promenerar. Denna förbättring kommer mer än 10 år efter min operation. Man skall således aldrig ge upp. Jag fortsätter med mina knipträningar vid lämpliga tillfällen.

Mitt PSA värde steg successivt under 2006 och låg på 3,1 ng/ml i juni månad. Detta föranledde Prostatateamet på Värnamo Sjukhus att föreslå en närmare undersökning. Man fann då en liten knuta i ärret efter min operation. Man lyckades ta ett par biopsiprover. Det visade sig vara cancer med ett Gleason värde på 3 + 3. Efter ett besök på Onkologavdelning Ryhov i Jönköping och rådslag med läkare och män som varit i min situation beslöt jag mig för strålbehandling. Den startades den 2 oktober och avslutades den 21 november 2006, då jag fick min 35:e behandling. Det har gått mycket bra. Jag har ej haft känning av några nämnvärda biverkningar utan mår förträffligt. Det kanske till en del beror på att jag följt Lars-Olof Strandbergs råd att vara fysiskt aktiv under behandlingen.

I november 2007 låg mitt PSA-värde under 0,1 och det betyder att strålbehandlingen varit effektiv. Jag har inte haft några nämnvärda problem under året efter strålbehandlingen.

Jag drabbades den 20 december 2007 av kraftiga smärtor i magen, som visade sig vara tarmvred. Det blev total stopp och jag opererades den 22:e. Det tog ett par veckor innan magen kom igång igen. Jag har varit inlagd för smärtor i magen under ett par dagar i nov 2004. Den gången löste det sig naturligt när jag fick kontrastvätska för att röntgas. Tarmvredet är troligtvis en följd av min operation. Det är dock ingen som förvarnat mig om risken. Jag har efter operationen kommit i kontakt med män som drabbats och även opererats. Deras tarmvred har uppstått redan ett par år efter operationen. Det dröjde 10 år för mig.

Jag äter CoAprovel mot högt blodtryck. Jag fick inte med mig tabletterna när jag blev inlagd för tarmvredet. Blodtrycket som togs på sjukhuset verkade inte påverkas negativt. Hemkommen kollade jag med min läkare om jag behövde fortsätta med CoAprovel. Jag fick lov att upphöra med tabletterna men skulle kolla mitt blodtryck varje månad. Det gick bra fram till början maj då trycket började stiga. Jag blev ordinerad att börja med CoAprovel på nytt.

Någon vecka senare började jag få svåra inkontinensbekymmer. Jag var torr om nätterna. Det gick även bra vid lyft etc. men när jag var i rörelse och promenerade läckte jag mycket. Tabletter mot högt blodtryck kan ge förändringar på urinavgång. Jag blev ordinerad Detrusitol SR tabletter. Jag fick upphöra med dessa efter som effekten blev negativ. Nya tabletter Vesicare gav inte heller någon positiv effekt. Jag blev undersökt på kirurgavdelning. Det togs bakterieprov m.m. och det gjordes kontroll av blåstömningen och man gjorde även en cystoskopi. Enligt min läkare är det biverkningar från strålningen som troligtvis orsakar problemen. Jag fick under oktober 2008 kontakt med min sjukgymnast som hjälpte mig med mina inkontinensbekymmer efter operationen i slutet av 1994. Hon gjorde även denna gång upp ett personligt träningsprogram för mig. Det gav ganska snart mycket positivt resultat.

Jag drabbades under juli månad 2008 även av en tarmblödning. Vid en coloskopiundersökning i augusti konstaterades en typisk strålningsskada på ett ställe på tarmen. Jag får med 4 - 5 veckors mellanrum en mycket lätt blödning. Detta är ingenting som oroar mig.

Mitt PSA-värde ligger i november 2009 stabilt under 0,1.

Jag hoppas dessa rader kan vara till hjälp för någon. Det gäller att kämpa på och ej ge upp.

Magnus Heige, november 2009