Jag och min hustru blev kallade till min läkare för att diskutera olika behandlingsalternativ Vi hade emellertid redan diskuterat igenom det hela och kommit fram till att operation nog var det bästa om detta var möjligt. Så innan min doktor hade hunnit framlägga problematiken framförde vi till hans förvåning vårt beslut och önskemål och jag blev instoppad i operationskön. Efter några veckors hormonbehandling var det dags för operation i början av november. Denna avlöpte väl utan några kvarstående men. Dock sprang jag upp ett bråck när jag återupptog min motion, vilket tydligen inte är ovanligt, men detta hade ingen upplyst om.

Återkommen till Sverige och Östersund blev jag tillfrågad av min svenske doktor Staffan Gedda om jag tillsammans med ett par andra patienter kunde tänka os att starta en patientförening för prostatacancer. Jag upplevde att jag hade haft en stor tur som gick på den där hälsoundersökningen och att min tumör upptäcktes så tidigt som den gjordes och att den gick att bota. Denna möjlighet och upp maning ville jag ge andra män så därför var det mycket naturligt att engagera mig i en patientförenig som senare resulterade i bildandet av Jämtgubben, patientföreningen för prostatacancer i Jämtlands län.
Efter hemkomsten från USA gick jag på regelbundna PSA-kontroller. 3 år efter min operation började mina PSA- värden stiga så smått (från 0,1 till som högst 0,9 under ca ett halvår). Detta resulterade i att jag fick fara till Umeå för strålbehandling. Denna lyckades väl för i dag har jag ett icke mätbart PSA- värde. Efter några år som ordförande i Jämtgubben blev jag vald till ordförande i Riksorganisationen ROP en befattning jag fortfarande innehar.

Lars-Olof Strandberg