2. Beskedet – Du har cancer

Beskedet kom som en chock, Trots att jag borde varit förberedd efter all prover. Jag hade dock lyckats hålla det på avstånd. Jag var tyvärr ensam vid beskedet och tog inte in särskilt mycket information. När jag hade lugnat ner mig lite och också diskuterat med min hustru så började jag söka efter information på Internet. Jag fick då, och har sen dess fått det mesta av den viktiga informationen där. Den första funderingen var om jag skulle behandla överhuvudtaget eller vänta. Jag fick hjälp med det beslutet på ett tyvärr ganska sorgligt sätt då en arbetskamrat till mig dog i prostatacancer. Han hade för ca 10 år sen valt att inte behandla sin cancer. Efter detta var jag klar över att jag ville göra något åt cancern. Tillsammans med min hustru och läkare bestämde jag mig för strålning.

3. Behandlingen

Det blev en kombinerad behandling med yttre i strålning i Karlstad där jag bor och Brachystrålning i Örebro. Jag fick också en depåspruta med Zoladex i maj 2003 som skulle minska/ta bort testosteron i kroppen. Ytterligare en spruta fick jag i augusti 2003. Strålbehandlingen ägde rum senare delen av hösten 2003 och avslutades mitten av november.

Under hela behandlingstiden fick jag ett fantastiskt trevligt och empatiskt bemötande både i Karlstad och Örebro. Jag fick Brachy-behandling vid två tillfällen i Örebro. Det gick till så att jag fick en lokal ryggmärgsbedövning och lugnande medicin. Sen stacks ”nålar” in i prostatan för att strålningen skulle kunna ske mer koncentrerat. Under själva behandlingen kände jag inget obehag men nätterna efteråt blev jobbiga. Jag hade rätt mycket blödningar och det levrade blodet gjorde att det blev stopp i kateterna. Byte av kateter och spolning (och detta när lokalbedövningen släppt) vill jag helst inte uppleva igen. Förstod på medpatienter och personal att många, de allra flesta, inte hade särskilt mycket obehag alls efteråt.

4. Biverkningar

Jag har förstått att det är väldigt individuellt och olika vilka biverkningar man får och hur kraftiga dom blir. Jag har framförallt varit väldigt trött. Både av strålningen och hormonbehandlingen. Jag är en flitig motionär (sprang bl a Göteborgsvarvet förra året) och försökte träna hela tiden. Min kondition föll ungefär 50 %. Vikten gick upp men inte så att det har varit något stort bekymmer. Jag har haft kraftiga värmevallningar och svettningar hela tiden sen jag fick första sprutan. Det är framförallt ett problem eftersom det stör nattsömnen. Jag blir helt klarvaken ungefär varannan timme.

Jag har ofta fått frågan under behandlingstiden om inte magen påverkats negativt. Kuriöst nog har det blivit precis tvärtom. Jag har noga följt den anvisade dieten under strålbehandlingen vilket har fått till följd att jag är bättre i magen än på många år.

Urinträngningar och smärta har jag haft från och till under i stort sett hela strålbehandlingen. Jag har fått tabletter efter behandlingen som varit effektiva och dom besvären är i stort sett helt borta nu. Jag har inte haft några tendenser till urinläckage.

När det gäller dom sexuella biverkningarna så har det varit så mycket annat att hantera under behandlingstiden att jag (och min hustru) skjutit dom frågorna på framtiden. Problem med erektionen har jag haft hela tiden. Speciellt efter Brachystrålningen. Lusten är fortfarande stor vilket känns viktigt. Jag tror och hoppas att jag med hjälp av Viagra eller liknande skall kunna få igång ett bättre sexliv igen i framtiden.

5. Väntan

Efter den behandlingen och fram till den 24 februari i år när jag fick svar på mitt psa-värde kom den kanske värsta tiden under hela processen. Ingen kontakt med läkare och ovissheten kring om det hade gått bra eller ej. Jag visste att prognosen var mycket god men man kan ju aldrig vara helt säker. När jag så fick reda på att psa-värdet sjunkit till 0,1 var naturligtvis glädjen stor.

6. Anhöriga och vänner

Jag har under hela tiden haft ett stort och fantastiskt stöd av min hustru. Det är viktigt att ha nån att prata med och dela sorg och glädje med. Och även om sexförmågan sviktar så är det viktigt med närheten. I det chocktillstånd som man ju faktiskt befinner sig i mer eller mindre hela tiden är det också bra att fler hör vad läkarna säger och kan ställa frågor. Förmågan att ta in information är nedsatt.

Jag bestämde mig tidigt för att vara helt öppen om min sjukdom bland vänner, anhöriga och arbetskamrater. Det har jag bara goda erfarenheter av. Det är viktigt att det sociala livet fortsätter som vanligt. Ja, i mitt fall har det snarare utökats och framför allt fördjupats.

7. Nu och Framtiden

Även om prognosen för min behandling är och har varit god så var jag och min hustru mycket nervösa inför läkarbesöket efter behandlingen. Det glädjande beskedet att behandlingen varit lyckad gör att det känns som jag fått ett helt nytt liv. Jag har fått anledning att ompröva mycket om vad som är viktigt under den kris som en cancersjukdom innebär. Det finns mycket i livet som vi tar för givet som jag kommer att värdesätta mer i framtiden och annat som kommer att få minskad betydelse (fokus på jobb och karriär kommer tex att få en mycket liten plats i framtiden). Familj, släkt och vänner kommer att få en betydligt större plats.

Jag hoppas att min berättelse kan vara till hjälp och stöd för andra som drabbats av prostata cancer, som patient eller anhörig. Om nån vill veta mer eller ha kontakt med mig så sker det lämpligast via email gunnarcarlstedt@hotmail.com (titta också gärna in på min hemsida som handlar om allt annat än cancern. (http://www.carlstedt.hem.nu)

Karlstad den 5 april 2004 /Gunnar Carlstedt

Gunnar Carlstedts hemsida