Vi är förberedda båda två. Ola Bratt har fått en rad frågor i förväg och han har mejlat sina svar till mig. Jag har läst dem och förberett några kompletterande frågor. Vi har träffats tidigare, men inte som läkare och patient. Jag har lyssnat flera gånger på Ola Bratt när han har talat om prostatacancer och vid ett av dessa tillfällen talade vi båda två. Det var vid Pro/Syds möte tidigare i år. Då var temat Prostatacancer och kost. Ola Bratt är en uppskattad föreläsare och han kan presentera medicinska fakta på ett sätt så att alla förstår.

Läkarutbildning och forskning

Ola Bratt är biträdande överläkare vid Urologen vid Universitetssjukhuset i Lund och docent i urologi vid Lunds universitet. Genom sin öppenhet och utåtriktade verksamhet är han utan tvekan Urologens ansikte utåt i Lund. Hans forskning handlar om ärftlig prostatacancer. Karriären gick inte raka spåret från gymnasiet till läkarexamen. Ola Bratt var sjukvårdare i lumpen och tänkte sig en framtid som sjuksköterska. På 1980-talet började ett sådant yrkesval med utbildning till undersköterska och Ola Bratt arbetade som detta i två år. Det var då han bestämde sig för att bli läkare. Han fick sin läkarlegitimation 1995, då 32 år gammal.

Att bli urolog låg inte i planeringen. Under läkarutbildningen tänkte sig Ola Bratt en framtid som distriktsläkare, hellre på landet än i storstaden. Där skulle han kunna ta hand om ”hela människan”. Men livet med familj drog åt ett annat håll. Det är vanligt att läkarstudenterna vikarierar under den senare delen av sin utbildning och Ola Bratt ville ha en arbetsplats på nära håll. Det blev två somrar på Urologen i Lund. Tankarna på distriktsläkarrollen gled även bort av andra skäl. Det väcktes ett intresse för cancersjukdomar och cancersjukvård.
– ”Forskningen inom cancer kändes intressant och cancer rör de existentiella frågorna.
Man kommer nära människan i dessa situationer”, säger Ola Bratt med ett uttryck av engagemang. ”Vikariaten här på Urologen och intresset för cancersjukdomar ledde mig till prostatacancer”.

I vårt samtal har vi har klarat av tiden fram till AT-tjänsten, som Ola Bratt gjorde vid Helsingborgs lasarett och vi närmar oss forskningen. Han berättar om sitt forskningsstipendium och sitt avhandlingsarbete. Genom sin handledare leddes han in på prostatacancer och ärftlighet. Ola Bratt har kartlagt med än 100 prostatacancersläkter i södra Sverige och hans forskning pekar på att 5-10 % av prostatacancerfallen orsakas av en stark ärftlig benägenhet. Tyvärr är de bakomliggande genetiska mekanismerna för ärftlig benägenhet för prostatacancer mycket mer komplicerade och svårutforskade än de för andra ärftliga cancersjukdomar. Man kan därför inte räkna med allmänna genetiska tester under de närmaste tio åren. Nu utvärderar Ola Bratt och hans forskarkolleger de nationella rekommendationerna för uppföljning av män med ärftlig prostatacancer i släkten.

Under sin doktorandtid startade Ola Bratt och en kollega BUS, Blivande Urologer i Sverige. Det är en förening för de läkare som håller på med sin specialistutbildning till urologer. Föreningen verkar för att säkra kvaliteten på specialistutbildningen inom urologi. BUS organiserar varje år möten med fokus på såväl utbildningsfrågor, vetenskap som stärkande av det sociala nätverket för framtidens urologer i Sverige.

PSA-provet

Vi kommer in på PSA-provet. Det känns som en obligatorisk frågepunkt i en intervju med en urolog idag. Jag undviker frågan om screening utan frågar istället vad Ola Bratt tycker att en man i 50-årsåldern utan prostatasymtom ska göra? Ska han låta ta ett PSA-prov på eget initiativ?
– ”Detta är en svår fråga”, säger Ola Bratt. ”Det är ingen tvekan om att regelbundna PSA-test leder till diagnos, behandling och bot av ett antal män med prostatacancer som annars skulle avlida i sjukdomen. Det är heller ingen tvekan om att många friska män som skulle levt hela sina liv utan symtom av prostatacancer görs till cancerpatienter, kanske med urinläckage, ändtarmsbesvär och impotens efter behandling, bara på grund av ett PSA-test. Ännu större är det antal män som har förhöjda PSA-värden enbart på grund av godartad prostataförstoring, men får genomgå upprepade vävnadsprovtagningar och får kontrolleras i årtionden framöver för att man inte säkert kan utesluta en prostatacancer.”

Ola Bratts diskussion blir omfångsrik. Svaret på själva frågan är att det är sjukvårdens uppgift att upplysa svenska män om möjliga konsekvenser av PSA-testning.

– ”Gör sjukvården detta idag”, frågar jag. ”Upplyser primärvården de manliga patienterna i 50-årsåldern om PSA-provet?”
– ”Det är allmänheten som helhet som behöver informeras”, svarar Ola Bratt. ”Om allmänheten vet, så vet också sjukvårdspersonal.”

Ola Bratt berättar att han och Jonas Hugoson vid Sahlgrenska sjukhuset arbetat med ett enkelt informationsblad, men att de ännu inte är gått i mål med detta projekt. Han påpekar vidare att det ännu saknas statistiskt underlag för ett ställningstagande om screening med PSA. När detta finns så är det ett politiskt beslut som krävs.

Urologer är ju oftast män och jag frågar om urologer talar om sina egna PSA-värden vid kaffebordet.

– ”Nej, det gör man inte”, blir svaret och jag förnimmer genast att samtalsämnet inte hör hemma i urologernas kafferum. ”Detta är inget roligt perspektiv för en urolog”, inflikar Ola Bratt. ”Att tänka sig hela processen med PSA-prov och en eventuell undersökning med biopsi, nej det känns inte bra. De flesta manliga urologer tar inte PSA-prov.”

Prostatacancer och kost

Frågan om prostatacancer och kost känns angelägen. Ola Bratt har hållit föredrag på prostataföreningarna i både Kristianstad och Malmö/Lund om prostatacancer och kost. Här har han berättat om de indikationer som finns rörande kosten, mat som troligen hämmar uppkomsten och mat som troligen befrämjar uppkomsten av sjukdomen.

– ”Påverkar detta din egen kosthållning? Är du försiktig med fyrfotafett?”, frågar jag.
– ”Egentligen inte”, säger Ola Bratt. ”Jag åt ofta medelhavsinspirerad mat med mycket grönsaker, frukt, olivolja och bröd redan innan jag började syssla med prostatacancer. Kött och feta mejeriprodukter blir det några gånger i veckan, men inte dagligen. Det fina i kråksången är ju att den kost som troligen minskar risken för prostatacancer samtidigt är synnerligen bra när det gäller att undvika hjärt-kärlsjukdomar, som ju är en mycket större risk för svenska folkets hälsa än prostatacancer. Att röra sig mycket och att hålla sig slank är för övrigt väl så viktiga investeringar för långvarig hälsa. Röker gör jag givetvis inte!”

Det egna läkararbetet

Vi kommer in på det egna läkararbetet. Ola Bratt började läras upp för prostatektomier 1999 och 2001 gjorde han den första på egen hand. Nu gör han cirka 40 stycken om året. Under våren 2004 började man med brachyterapier i Lund och Ola Bratt gör ett växande antal sådana ingrepp. För att höja kompetensen på kliniken så skall Ola Bratt eller någon av två andra kolleger alltid vara med vid de prostatektomier som utförs i Lund. På så vis får dessa tre läkare god rutin på prostatacanceroperationer och det höjer kvaliteten vid kliniken. I Sverige är det idag få urologer som kan mäta sig med de amerikanska urologer som gjort mer än 1000 operationer.
– ”Detta är vårt sätt att få fram en grupp läkare med stor erfarenhet”, säger Ola Bratt.

Sjukvård i kris?

Alltfler män gör PSA-tester och förhöjda värden leder till biopsier. Jag frågar därför hur man i Lund löser den ökade efterfrågan på vård som detta skapar

– ”Det har vi inte löst men vi jobbar på det, som alla politiker och ansvariga tjänstemän säger i TV”, svarar Ola Bratt. ”Som det nu är har väntetiderna blivit allt för långa både för män med misstänkt eller konstaterad prostatacancer och för de flesta andra med urologiska sjukdomar. Det är en enorm ökning av inflödet av remisser på grund av förhöjda PSA och antalet totala prostatektomier har ökat tiofaldigt på drygt tio år. Inom det nybildade Cancerkompetenscentrum vid Universitetssjukhuset i Lund har vi börjat kartlägga propparna i systemet, bland annat med hjälp av en logistiker. Någon snar förbättring är tyvärr inte att vänta. Vi bildar nu i september en prostatacancergrupp vid kliniken som ska se över rutinerna för män med prostatacancer och öka kompetensen på kliniken. Även om vi inte kan göra så mycket åt köerna på kort sikt ska vi i alla fall se till att män med prostatacancer möts av kompetent personal med klara riktlinjer för omhändertagandet.”

Jag hakar på väntetider och frågar i detalj hur dessa ser ut.

– ”Tid från inkommen remiss till biopsi är 4-6 veckor vid låga PSA-värden”, säger Ola Bratt. ”Från patologbesked till operation är det 7 veckor och från patologbesked till brachyterapi är det idag 4 månader. Den långa väntetiden på brachyterapi beror på fördröjningar i uppstartningsskedet, så den ska bli kortare. Själva starten försköts några månader.”

För mig känns det angeläget att fokusera på väntetiden från biopsi till besked till patienten. Jag minns själv hur plågsam den här väntan var.

– ”Hur länge måste patienten vänta tills hans får besked på sin biopsi?”, frågar jag.
”Idag är det tre veckor”, säger Ola Bratt, ”och det beror på att vi inte får besked från patologerna i tid. Bröstcancerorganisationerna hade aldrig accepterat så långa väntetider för kvinnor som väntar på sina besked, men männen får göra det. Vi vill ha ner dessa väntetider till två veckor.”

Vi fortsätter att tala om sjukvårdens resurser.

– ”Min vardag påverkas mycket av de bristande resurserna för omhändertagande av det kraftigt ökande antalet patienter. Väntetiderna till mottagning och operation är oacceptabla. Det finns inte tillräckligt med tider för återbesök. Inte minst män med nydiagnostiserad, lokaliserad prostatacancer behöver upprepade, grundliga diskussioner före beslut om behandling och dessa extrabesök får jag försöka klämma in utöver den ordinarie mottagningen.”, säger Ola Bratt.

Framtiden

Klockan har passerat 19.30 och vi har pratat i mer än en timma. Det är dags att runda av om framtiden.

– ”Hur ser du på utvecklingen när det gäller behandling av prostatacancer i ett perspektiv av några år?” frågar jag. ”Hur ser det ut om du kortfattat fokuserar på orden framsteg och förändringar?”
– ”Några revolutionerande förändringar kommer inte att ske de närmaste tio åren, men den pågående successiva utvecklingen kommer att fortsätta”, säger Ola Bratt inledningsvis. ”Vi kommer att bli bättre på att hitta rätt behandling till rätt patient. Vi kommer att ge mindre krävande behandling till dem som har mindre allvarlig sjukdom, medan de med aggressivare tumörer kommer att få mer avancerad, kombinerad behandling. Biverkningarna kommer att bli något mindre efterhand som vår skicklighet att använda behandlingarna ökar. Behandlingsmöjligheterna kommer att öka påtagligt för dem med en sjukdom som inte längre bromsas effektivt med hormonbehandling, men det är ändå inte troligt att vi kommer att kunna hitta någon enskild behandling som kommer att ha dramatiskt positiv effekt på majoriteten av patienterna”.

Vi avslutar vårt samtal och jag tackar för intervjun.

– ”Nu ska jag bara se på dagens hög av remisser innan jag åker hem”, säger Ola Bratt när jag lämnar avdelningens korridor.

Personligt