Förstorad prostata och svårigheter att tömma blåsan har plågat män långt tillbaka i historien. I värsta fall kan mannen få urinstämma. Det finns berättelser om hur man använt enkla vassrör och rör som tillverkats av någon metall för att tömma blåsan. Det finns också historier om män som har dött av urinstämma. Man har länge trott att det var en prostataförstoring som ändade Tycho Brahes liv år 1601. Han dog elva dagar efter den omtalade festen i Prag bara 54 år gammal. Idag är man inte lika säker på detta. På 1800-talet utvecklade den franske kirurgen Auguste Nélaton en mjuk kateter, som i första hand användes för att tömma urinblåsan. De första kirurgiska ingreppen gjordes för ungefär hundra år sedan. En kirurg gjorde ett snitt i buken och gick sedan in med sin hand i urinblåsan. Med ett finger plockade han sedan ut den förväxta delen av prostatan. Detta var inget riskfritt ingrepp. Under de första decennierna på 1900-talet avled var tionde patient efter operationen. Dödligheten sjönk först när läkarna fick tillgång till blodtransfusioner och antibiotika.

Prostatacancer

 Den första radikala prostatektomin utfördes redan 1904. Operationen utfördes av kirurgen Hugh Hampton Young på John Hopkins Hospital i Baltimore, USA. Young genomförde en perineal prostatektomi. Ingreppet gjordes perinealt, vilket betyder att kirurgen gick in patientens kropp mellan pungen och ändtarmens mynning. Patienten dog sex och ett halvt år senare, men obduktionen visade att han inte dog av prostatacancer. På 1940-talet gjordes de första prostatektomierna genom buken, så kallade retropubiska ingrepp. Alla dessa tidiga operationer hade obehagliga biverkningar som inkontinens och impotens. Den retropubiska operationen var känd för att ge extremt stora blödningar.

På 1970-talet fick man klarhet i vensystemet som omger prostatan. Med en förnyad operationsteknik blev blödningarna mindre och läkarna kunde operera med större säkerhet. Med mindre blod runt prostatan var det helt enkelt möjligt att se operationsområdet i detalj. Den amerikanske professorn och urologen Patrick Walsh kartlade i sin forskning anatomin för de två nervbanor som har hand om mannens erektion. Dessa två nerver löper på sin väg ner till penis tätt inpå prostatan, en på varje sida. Under tidigare prostatektomier hade de båda nerverna garanterat skurits av med impotens som följd. I början av 1980-talet genomförde Patrick Walsh sin första operation med den nervbevarande operationstekniken. I denna friläggs de två nervbanorna innan prostatan skärs bort. Patrick Walsh patient återfick sin sexuella funktion inom ett år efter operationen. Efter denna framgång spreds den amerikanske urologens operationsmetod över jordklotet. Det är viktigt att notera att de båda nervtrådarna är mycket känsliga och även om de finns i behåll efter en operation så kan potensen utebli.