|
PANELDISKUSSIONER VID CANDERFONDENS HEARING |
|||
|
|||
|
Moderator: Christer Åström, SVT
Paneldebatt 1: Tidig upptäckt Utfrågare: Lars Holmberg, professor cancerepidemiologi Lars Holmberg (LH) inledde med att ställa frågan om det finns ett tidigt stadium för prostatacancer där patientens överlevnad kan påverkas och han önskade ett kort svar. Ola Bratt (OB): Ja. LH: Finns det klara symtom som pekar på prostatacancer? Per-Anders Abrahamsson (PAA) framhöll att det gäller att fånga patienten när han är symtomfri och Jonas Hugosson (JH) påpekade att prostatacancer är en elak men långsamt växande sjukdom, som kan botas men att man måste vara tidigt ute. Debatten kom in på PSA-provet och JH framhöll att det är ett alldeles utmärkt prov men att man är osäker på vilket gränsvärde man ska använda. PAA framhöll att kinetiken är viktig. (Med PSA-värdets kinetik menas dess variation från provtillfälle till provtillfälle, nedtecknarens anmärkning). Panelen framhöll att PSA-värdet inte är något mått på cancerns aggressivitet. PAA och AB diskuterade PSA och läckaget av PSA till blodet. Cancerceller har lägre produktion av PSA men cellernas arkitektur innebär att de läcker mera PSA till blodet är friska celler. LH: Finns det bättre tester än PSA? PAA framhöll att vi får räkna med PSA som prov i 10 år till. Det finns andra markörer under utveckling, bl.a. PCA3 i urinprov. Dessa nya markörer kan bli komplement till PSA-provet. AB problematiserade kring biopsiprov. Ett nålstick tar ut vävnad som har en diameter på cirka 1 mm, varje nålstick ger högst 20 mm vävnad. Sammantaget plockar man ut mindre är en tusende del av prostatan. PAA påpekade att patologerna behöver ett bättre sorteringssystem, varpå AB sa att patologerna i avsaknad på kunskap har ca 40 graderingssystem. JH menade att man inte ska vara pessimistisk, det finns PSA, PSA-kinetik och biopsi. LH: Är prostatacancer ett hälsoekonomiskt problem? Frågan hamnade hos Per Carlsson (PC), som sa att hälso- och sjukvårdens årliga kostnad för prostatacancersjukvården är 1,2 miljarder kronor. JH redovisade de screeningstudier som genomförts och som pågår, 65 000 män i Finland, 20 000 män i Göteborgsområdet och totalt i Europa ca 180 000 män. Han framhöll vidare att överdiagnosik inte behöver betyda överbehandling. Läkarna har nu mer kunskap om vilka som kan läggas åt sidan. Frågan om psykologiska faktorer diskuterades och OB påpekade att det framkommit påfallande liten andel ångest hos de ärftligt belastade män som går på återkommande PSA-tester. AB påpekar att det också är en underdiagnostik.
Paneldebatt 2: Primärprevention Utfrågare: Jan-Åke Gustafsson, professor medicinsk
näringslära Inledningsvis diskuterades vitamin D och dess eventuellt hämmande inverkan på prostatacancer, där resultaten inte är entydiga. Jan-Erik Damber (JED) redovisade den pågående studien Select i USA med 15 000 randomiserade män för att studera effekten av Selen. Jan-Åke Gustafsson (JÅG): Varför har vi så mycket prostatacancer i Sverige? Panelen konstaterade att vi ligger högt bland länder med västerländskt levnadssätt. Goda kostråd redan i skolåldern är viktiga. Kost som minskar risken för hjärt-kärlsjukdomar är också gynnsam för att minska risken för prostatacancer. Panelen diskuterade fytoöstrogener, som finns i råg och sojaprodukter. Dessa har en påvisad skyddande effekt, men Alicja Wolk (AW) framhöll att man inte direkt kan översätta forskningsresultat för japanska män (stora sojaintag) till svenska förhållanden och svenska män. Henrik Grönberg (HG) framhöll att forskningsresultat pekar på att bönor kan ha en skyddande effekt. Panelen övergick därefter till att diskutera färska forskningsresultat om läkemedel med finasterid, som ordineras män med godartad prostataförstoring. Dessa resultat visar väsentligt minskad risk för uppkomsten av prostatacancer bland män som fått finasterid. Denna diskussion ledde in panelen på testosteronets roll för uppkomsten av prostatacancer. JED påpekade att det inte finns några belägg för att en viss testosteronnivå ger upphov till prostatacancer. Den serumnivå som man kan mäta hos män behöver inte avspegla testosteronsituationen i prostatan.
Paneldebatt 3: Behandling Utfrågare: Jonas Bergh, professor onkologi Jonas Berghs första fråga rörde vad det finns för forskningsresultat som stöder behandling av lokaliserad prostatacancer. Panelen svarade samfällt SPCG-4 som är en nordisk studie under åren 1989-1999 som omfattade 695 män. Dessa randomiserades till operation (radikal prostatektomi) eller observation. Näste fråga rörde botande behandling av lokaliserad prostatacancer som idag sker med strålning respektive operation. Är strålning lika bra som kirurgi? Frågan överlämnades till panelens urologer, som inte var helt överens. Jan-Erik Johansson (JEJ): Ja Det rådde emellertid enighet om behovet av forskningsstudier för att får svar på denna fråga. PAA påpekade de stora regionala skillnader som finns rörande botande behandling i Sverige. I Göteborg och Malmö är operation vanligast, medan strålning är vanligast i Umeå. JB: Vilka strategier vill ni använda för att minska dödligheten utifrån prostatacancerns biologi och väsen? Sten Nilson (SN) påpekade att den stora utmaningen är att arbeta med den manifesta sjukdomen. JEJ framhöll att ett viktigt forskningsfält är att bestämma vilka cancrar som ska behandlas och att läkarna behöver bättre kunskap för aktiv uppföljning av de cancrar som lämnas utan behandling. PAA påpekade svårigheterna när det gäller prostatacancer. Sjukdomen kan mycket plötsligt ändra karaktär och övergå från ”långsam sköldpadda” till ”snabbflygande fågel”. PAA berättade om de nomogram som finns idag och som ger bättre
svar på patientens framtidsutsikter än vad en urolog eller
onkolog kan ge. (Dessa nomogram finns tillgängliga på www.nomograms.org,
nedtecknarens tillägg). Nedtecknare: Lars Göran Pärletun |
|||
|
|||